Årets DON-konferens hölls i Skara 4 december och hade i år tema ”Nya gränsvärden för mjöldryga och fusariumtoxiner”. Erik Hartman, Föreningen foder & spannmål inledde traditionsenligt med att ge en översiktsbild över skördeläget utifrån förekomst av toxiner i spannmål. Totalt har 8100 analysprover gjorts framför allt i havre och företrädesvis i Västsverige. 2019 visar en mycket låg förekomst av DON. Detta trots att säsongens förutsättningar gav en skördeprognos om medelhög risk för förekomst av fusariumtoxiner. Med detta kan åren 2011-2019 visa på en avklingande trend av DON i havre. Trots detta menar Erik inte att man bör montera ner arbetet med kvalitetskontroller. Branschen har investerat mycket av sin trovärdighet i den goda kontroll man genom dessa år skaffat sig. Sverige anses ha god kontroll på kvalitetsläget i havre utifrån det arbete som branschen gemensamt satsat på.

 

Innovationsprojekt och forskning gällande förekomst av DON

Under årets säsong har en studie genomförts på gårdsnivå gällande förekomst av DON. Syftet med studien är att finna underlag för utveckling av ett nytt beslutsstödssystem baserat på bland annat vädermodellering, men man tittar även på andra påverkansfaktorer ner på skiftesnivå. Till exempel jordart och topografi. Thomas Börjesson, Agroväst, driver projektet tillsammans med en rad aktörer från branschen. Under konferensen redovisades resultat för studie gjord i Brålandaområdet. Trots den låga förekomsten av DON även i detta område menar Thomas att man har skaffat sig erfarenhet och förslag till metod för att samla in information i samband med mottagning. Projektet fortsätter ytterligare ett år med möjlighet att förfina underlag för det nya webbaserade beslutstödssystemet. Projektet drivs som ett EIP-projekt: Infofusion Fusarium.

Ida Karlsson, SLU, fortsatte med att berätta om det arbete som flera forskare bedrivit när det gäller att kartlägga svampsamhällen som kan ge upphov till toxinbildning. Tydligt är att det varierar väldigt kraftigt både inom fält men kanske framförallt mellan olika landsdelar. I Västra Sverige har man betydligt större förekomst av de fusariumsvampar som bildar DON än i övriga delar av landet. Det finns olika sätt att kartlägga förekomst av fusariumarter och Ida arbetar både med mer traditionella PCR-metoder där man kvantifierar olika fusariumarter genom att uppföröka specifika DNA-sekvenser, men även så kallad metabarcoding där man snabbt kan få en överblick över vilka arter som är de mest förekommande. Metoderna kan även kombineras. Ida berättar också att det kan vara vanskligt att göra analyser av svampsamhällen i jord, eftersom det är andra arter som trivs i jord än på spannmål. Bättre då att kartlägga förekomsten i skörderester.

Oklar orsak till ökad förekomst av mjöldryga

Eftermiddagens föredrag fokuserade på mjöldryga och ergotalkaloider. Lars Johansson, Jordbruksverket, menade att mjöldryga inte följs i de inventeringar som görs av Växtskyddscentralen. En ökning av förekomst av sklerotier i spannmål och utsäde kan vara en konsekvens av att vi bytt sorter av råg på senare tid. Mjöldryga är också vanligt i odlade och vilda gräs. Det gör att förra årets torka då mångåriga gräsmarker togs till vall i större utsträckning än vanligt kan ha ökat risken. Likaså åtgärder för ökad biologisk mångfald i kantzoner med gräsarter känsliga för mjöldryga kan eventuellt bidra till ökade angrepp i gräsogräs. Svårigheten ligger i att det är endast förebyggande åtgärder och rensning av sklerotier som kan minska smittrycket. Det är därför viktigt att spannmålsodlare uppmärksammar råd som ger jämna bestånd och håller rent i anslutning till gräsmarker. Deltagare ser också utmaningar i att foderblandningar oftare innehåller råg, vilket ökar risken för att även djuren infekteras.

Förväntat beslut nya gränsvärden för ergotalkaloider 2020

Alexandrs Versilovski, Wagningen universitetet, arbetar på uppdrag av EU:s kommission inom EURL, EU:s referenslaboratorium. Här testas nya analysmetoder för alla typer av toxiner. Ett grundläggande arbete har gjorts gällande de 12 varianter av ergotalkaloider som anses vara toxiska och nu ligger för beslut om nya, lägre gränsvärden. De nya gränsvärdena kan förväntas komma upp till beslut under 2020, menar Alexandrs.

De ELISA-metoder för detektion av ergotalkaloider som finns på marknaden har testats inom EURL. Alexandrs menar att kvalitetsmässigt finns det alternativ som håller god standard. Värre är det med kvantiteten, det vill säga effektiviteten och snabbheten i hur prov tas ut, preparering och analys.

Nätverkande och kunskapsutveckling framhölls

Kjell Ivarsson, LRF, leder den avslutande diskussionen om hur vi förbereder oss i samverkan. Kjell pekar på framsteg som gjorts tack vare samverkansprojekt inom till exempel EIP där olika kompetenser utvärderar och vidareutvecklar en gemensam innovationsidé. Nätverk som de vi under flera år byggt upp gällande fusariumtoxiner är betydelsefullt för att snabbt agera när väl de nya gränsvärdena är på plats.

Gröna Mötens arrangemang gjordes tillsammans med Agrovästs nätverk för odling och kvalitet.

 

 

Ulrika Åkesson
Text & bild

Det finns ett stort kunskapsgap gällande värdet av nordiska lantraser när det kommer till köttegenskaper och lantrasernas bidrag till ekosystemtjänster i Norden. Tio nordiska forskare inom nöt- och lammköttskvalitet samlades tre dagar i november 2019 i Skara för att diskutera forskningens möjligheter att ge stöd för de hotade lantraserna. Gruppen menar att antalet nordiska lantraser är mycket lågt. Detta i kombination med dagens debatt om boskapens klimatpåverkan gör att det kulturella arv som lantraserna utgör är hotat. Gruppen har nu samlat tillgänglig slaktkropps- och köttkvalitetsdata som ett underlag till en ny satsning som ska ge stöd för en kommersialisering av de hotade lantraserna baserad på fakta om lönsamma uppfödningsmodeller. Därtill vill man utveckla digitala stöd för att sprida information om de nordiska lantrasernas mervärdena i ökad biologisk mångfald och sunda ekosystem. Globalt sett finns idag inget regelverk för hur lantraser klassificeras och heller inga enhetliga riktlinjer för hur bevarandearbetet ska avgränsas. Nina Saether, Nibio Norge, poängterar att detta är en brist där man åtminstone i Norden bör sträva att ha likvärdig definition. Även begreppet nativ lantras är inte vedertaget i alla länder. Till exempel används i USA vanligtvis ”local breeds” istället för ”native breeds”. I Sverige benämner vi det vanligtvis som “lantras”.

Under tredagarsmötet presenterades det nationella läget för lantraserna i de nordiska länderna. Här följer en kort sammanfattning av dessa presentationer.

Norska myndigheter ställer krav på lägre fettklassning

I Norge idag finns sex definierade lantraser inom nötköttsproduktion. Utmärkande positiv är Sidet trönder og nordlandsfe  som har en stark organisation med ett aktivt avelsarbete inom köttproduktion. Nina visar på en uppenbar risk när man driver mot en stor population för köttproduktion med få handjur för avel. Det innebär en uppenbar risk för att rasen inte växer långsiktigt i antal och man riskerar inavel. Hon pekar på att balansen ligger i 50/50 mellan hon- och handjur för att säkerställa en god och frisk tillväxt inom rasen.

När det gäller lamm har man i Norge sju lantraser inom lammköttsproduktion. Nina visar att lantraser generellt ger lägre slaktvikt, men högre fettklassning. I Norge läggs från myndigheter idag ett stort fokus på att minska andelen fett på slaktkroppen. Det gäller främst inom grisproduktion, men det är värt att uppmärksamma att detta även skulle kunna påverka de lantraserna.

Island konsumerar tio gånger mer lammkött

Gudjon Thorkelsson, Matis University of Iceland, presenterar förutsättningarna för lantraser på ön där man idag äter cirka 20 kg lammkött per capita och år. Att jämföras med Sverige med en konsumtion av cirka 2 kg per capita och år.

Slaktperioden på Island är reglerad till sex veckor per år vilket ger till följd att lammkött vanligtvis köps fryst i butik. På Island där den nordeuropeiska kortsvansade rasen är dominerande finns en välutvecklad databas där 90% av den producerade volym finns med. Genom ett strategiskt avelsarbete har man drivit mot mindre andel fett på slaktkroppen och idag matchar man väl det uppsatta målet på fettklass 2-3 enligt EUROP-standard.

Gällande nötköttsproduktion bygger den till stor del på den dominerande mjölkproduktionen. Idag finns endast 550 uppfödare av nötkreatur på Island och det var först 2018 som man började klassificera enligt EUROP-standard. Gudjon kunde visa att den lantras av mjölkko över tid har utvecklat en stam som kraftigt ökat mjölkutbytet.

Skillnader i åldersbestämning av ungtjurar

I Finland liksom i Norge kan vi i insamlade slaktdata se att raser som avlas för mjölkproduktion tenderar att nå högre slaktutbyte. Detta menar forskarna beror på att avel för att nå högre mjölkutbyte också genererar ett högre köttutbyte. Liisa Ketu, LUKE Finland gav gruppen information om finska lantraser av nötkreatur och lamm. Det finns få data just på lantraser som ofta slaktas vid mindre slakterier som inte har vana av att klassificera enligt EUROP-standard. Finncattle som är den vanligaste lantraser finns i tre geografiskt spridda undergrupper. Över tid kan man se en ökad slaktvikt på lamm och en tendens mot något högre fettklassning.

Anna Hessle, SLU, pekar på skillnaden i åldersbedömning av tjurar där man i Sverige gör en biologisk åldersbedömning medan man i till exempel Finland har en åldersbestämning utifrån kronologisk tid.

Svart-vit låglandsboskap numera lantras i Sverige

I Sverige har vi fem lantraser inom nötköttsproduktion. Nyligen fattade man beslut om att även låta den ursprungliga svart-vita svenska låglandsboskapen klassas som lantras. Genom avel med amerikanska gener av svart-vit låglandsboskap har den ursprungliga svenska rasen minimerats. I Sverige är det kostsamt att få fram slaktkroppsdata då all data som samlas in av Växa Sverige ägs av producenterna. Detta gör att forskare i stor utsträckning är beroende av de sammanställningar som Växa Sverige publicerar. Det finns helt klart en brist på slaktkroppsdata på svenska lantraser. Detta på grund av att gårdsslakterierna inte alltid rapporterar in data. Anna har även funnit ett problem i att gamla handskrivna klassificeringsresultat har tolkats in på fel ras.

Lite bättre ser det ut när det gäller lantraser inom lammköttsproduktion. Detta då det råder krav på rapportering till Elitlamm om man tar ut stöd för sin lantrasproduktion, vilket många gör. Anders H Karlsson, SLU, redogjorde kortfattat jämförelsen mellan moderna raser och lantraser. Inte oväntat visar lägre klassningsresultat både vad gäller form- och fettklassning.

God grunddata i danska nötköttsdatabasen

Danmark har fokuserat sin datainsamling på två lantraser av köttsras:  Rød-Dansk Malkerace årgang 1970 (RDM 1970) och Jysk Kvæg och jämfört dessa med Holstein, Hereford och Charolais. Data hämtas från den danska nötköttsdatabasen, vilket ger ett bra underlag. Liksom i svenska sammanställningar kan vi se att vid jämförelse står sig lantraserna kvalitetsmässigt i jämförelse med de lättare mjölkkoraserna medan de har svårare att matcha de tunga köttraserna. Detta utirån gällande slaktkroppsklassificering enligt EUROP-standard. “Det vore riktigt spännande att göra fler analyser då utifrån sensoriska ätkvalitetsparametrar som smak, mörhet och textur”, säger Margrethe Therkildsen, Aarhus Universitet.

Det nordiska nätverket söker forskningsmedel

På frågan om vad som blir nästa steg svarar projektledare Margrethe att: “Nordic Native Meat Network har nyligen sänt in en ny forskningsansökan: ”DiverseNordic” där forskare vill ta fram jämförande data över de nordiska lantraserna och utifrån analyser utveckla verktyg som kan beskriva betydelsen av att bevara dessa genotyper. Tredagarsmötet i Skara var en milstolpe med beslut om att gå vidare med den data som hittills samlats in. Målsättningen är att ytterligare gå igenom och göra data jämförbar med varandra och gentemot moderna referensraser. Ett arbete som tidigare aldrig gjorts och som man vill ska ge stöd för ett bredare utbud av läckert och hållbart producerat kött som samtidigt säkerställer bevarandet av vårt kulturarv och stärker vår nordiska biodiversitet”.

Ulrika Åkesson
Agroväst
Text och bild